XML har sina rötter i 60-talets IBM, där man behövde ett datoroberoende sätt att hantera sin information. Resultatet blev GML, ett textbaserat s.k. markup-språk som under 70-talet i USA utvecklades till en nationell ANSI-standard och 1986 till en ISO-standard under namnet SGML. SGML gav för första gången användarna möjlighet att skriva information utifrån dess betydelse och struktur, snarare än dess utseende, och började genast användas av organisationer med stora informationsbehov. Militära tillämpningar blev vanliga, och större tillverkande industrier införde snabbt SGML. Bilindustrin kunde exempelvis tillgodose nya lagkrav för emissionsrelaterad tillverkning i Kalifornien som innebar att informationen skulle framställas och presenteras på ett strukturerat sätt.
Den särklassigt största implementeringen av SGML blev dock Internet, World Wide Web, i början på 90-talet. WWW-sidor använder sig av HTML som är baserad på SGML. SGML är ett s.k. meta-språk, ett språk att skapa andra språk med, och HTML är en applikation av SGML, ett språk skapat med SGML-regler. Utan SGML skulle informationssamhället inte se ut som det gör i dag. Internet har blivit en självklarhet.
Under 90-talet, när Internet snabbt spred sig och datorerna blev var mans egendom, stod det klart att det behövdes en enklare och mer webbanpassad version av SGML. W3C, standardorganet bakom bland annat just HTML, tog sig an uppgiften och resultatet XML, eXstensible Markup Language, stod klart 1998.
XML har därefter konstant utvecklats och utökats med en hel familj av standarder för enklare hantering och publicering av information. Nu finns t.ex. XSL för konvertering och publicering av XML, SVG för XML-baserad vektorgrafik, Math ML för matematiska ekvationer, XLink för länkning av XML-dokument, osv. Alla dessa standarder uppdateras kontinuerligt.
XML har sedan starten varit en exempellös framgång och finns nu i stort sett överallt. XML används i de mest skilda sammanhang: som konfigurationsfiler för Java, Plug and Play-system i moderna flat-screen tv-apparater, automatisering av biografer, webben, och givetvis för teknikinformation.